|
Rasstandard för:
PERRO DOGO MALLORQUIN, Ca de Bou
Ursprungsland/ hemland:
Spanien
Användningsområde:
Sällskaps- och vakthund
FCI-Klassifikation:
Grupp 2, sektion 2
Bakgrund/ändamål:
Sedan antiken har utbyte av både kultur och
vetenskap skett sjövägen mellan länderna i medelhavsområdet. Dessa
ömsesidiga kontakter gav även tillfälle till utbyte av husdjur, t.ex.
sällskaps och
vakthundar, vilka behövdes i hamnarna och
vid bosättningar i kusttrakterna, som skydd mot pirater och banditer.
Bland dessa,
oftast stora, kraftiga, robusta kamphundar
med stora huvuden och starka tänder, skiljde en typ av hundar sig från
de övriga. Det
var mastiffen från den Iberiska halvön som,
i Spanien, användes som jakt- eller för kamper med tjurar s.k.
bullbaiting. Denna
hundras följde med kung Jacob I på dennes
krigståg och anlände till Balearerna kring år 1230. På 1600-talet blev
Minorca och
andra områden brittiska enligt fördraget i
Utrecht och engelsmännen medförde sina egna kamp- och vakthundar till
Balearerna.
Dessa hundar parade sig med de infödda
mastifferna från Iberiska halvön. I början av 1900-talet var s.k.
bullbaiting mycket
populärt och engelsmännen som bodde på öarna
sökte en hund som skulle passa till dessa kamper. Detta förklarar namnet
”ca de
bou” - tjurhund (d.v.s. bulldogg).
I den spanska stamboken från 1923 finns
denna ras redan registrerad.
Första gången den ställdes ut var år 1928
och 1929 visades och premierades den för första gången på utställning i
Barcelona.
Helhetsintryck:
En typisk moloss med en något långsträckt
kroppsform. Den skall vara medelstor, stark och kraftfull. Det skall
vara en markant skillnad mellan könen, vilken främst skall framgå i
huvudet, vars omkrets skall vara betydligt större hos hanhunden än hos
tiken.
Uppförande/karaktär:
Rasen är till sin natur lugn, men kan också
visa tapperhet och mod. Den skall vara vänlig mot människor, trogen och
tillgiven sin ägare. Som sällskaps- och vakthund är den oöverträffad.
Under lugna förhållanden är rasen tillitsfull och självsäker. När den
blir upphetsad blir uttrycket genomträngande Huvudet skall vara kraftigt
och massivt.
Huvud:
Skallparti
Skallen skall vara stor, bred och nästan
fyrkantig. Dess omfång, särskilt hos hanhunden skall vara större än
mankhöjden. Pannan
skall vara bred och flat med väl markerad
pannfåra. Framifrån sett skall, p g a av skallens form, nackknölen inte
vara synlig.
Skallens och nospartiets övre plan skall
vara nästan parallella och endast lätt konvergerande.
Stop
Stopet skall sett från sidan vara väl
markerat och framträdande. Framifrån sett skall det vara endast märkbart
då ögonbrynsbågarna bildar en framträdande pannfåra..
Nostryffel
Nostryffeln skall vara svart och bred.
Skåran mellan näsborrarna skall vara väl synlig.
Nosparti
Nospartiet skall vara ansatt i linje med de
inre ögonvrårna. Från sidan sett skall det påminna om en trubbig kon med
bred bas.
Nosryggen skall vara rak men något
uppåtsträvande. Nosens längd skall vara 1/3 av skallens.
Läppar
Överläppen skall täcka underläppen till
mitten av nospartiet, där mungipan bildas. Den skall vara snarast stram,
emedan underläppen är något ”vikt” i sin mittersta del så att när munnen
hålls stängd läpparna inte är synliga. Munhålan är opigmenterad med
tydliga tvärgående åsar. Läppkanterna skall vara svartpigmenterade.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara kraftiga. Framtänderna
skall vara placerade på en rad och hörntänderna brett isär. Bettet skall
vara komplett med vita och starka tänder. Rasen skall ha underbett utan
överdrift – ej mer än 1 cm. Tänderna får ej synas när munnen är stängd.
Kinder
Käkmuskulaturen skall vara kraftig,
framträdande, välutvecklad och nå till regionen under ögonen. Även om
det kan förekomma
veck åt sidorna över käkmuskulaturen skall
det generellt inte finnas veck i huden på huvudet.
Ögon
Ögonen skall vara stora, ovala till formen,
väl öppna, skarpt linjerade och något snedställda. Färgen skall vara så
mörk som
möjligt och i överensstämmelse med
pälsfärgen. Bindhinnorna skall inte vara synliga. Framifrån sedda, skall
ögonen inte visa
något vitt. Ögonen skall vara djupt ansatta
och placerade mycket brett isär.
Öron
Öronen skall vara högt ansatta på skallens
ytterkanter. De skall vara ganska små och bäras bakåtstrukna i en båge,
sk rosenöron. I vila skall örontippen vara under ögonhöjd.
Hals:
Halsen skall vara stark och kraftig och i
harmoni med helheten. Den skall vid ansättningen ha samma bredd som
huvudet och vara väl ansatt i skuldrorna. Huden får
vara ganska lös och liten hakpåse är tillåten.
Kropp:
KROPP:
Länd
Länden och flankerna skall vara korta.
Länden skall vara ganska smal och uppvisa en markerad båglinje mot
korset.
Kors
Korset skall vara 1-2 cm högre än manken.
Det skall slutta mot horisontallinjen med 30 graders vinkel. Korset
skall vara något smalare än bröstkorgen.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara något cylinderformad,
djup och nå till armbågarna. Då skulderbladstopparna skall vara väl
åtskilda blir
bröstkorgen bred vid manken. Bröstkorgens
underlinje skall vara parallell med marken.
Underlinje
Underlinjen skall vara lätt uppdragen,
aldrig vinthundslik.
Svans
Svansen skall vara lågt ansatt. Den skall
vara grov vid ansättningen och avsmalna mot spetsen. I vila skall den
bäras naturligt hängande men i rörelse i en lätt båge i nivå med
rygglinjens förlängning.
Extremiteter:
Framställ:
Frambenen skall vara raka och lodräta med
gott utrymme mellan sig.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara relativt korta,
lätt snedställda och föga framträdande.
Armbåge
Armbågarna ligger inte an mot bröstkorgen på
grund av den mycket breda fronten. De skall ej vara utåtvridna.
Underarm
Underarmarna skall vara väl musklade, raka
och med kraftig benstomme.
Framtassar
Framtassarna skall vara tjocka, lätt rundade
med väl slutna tår. Trampdynorna skall vara något pigmenterade.
Bakställ:
Bakstället skall vara muskulöst och bredare
än framstället
Lår
Låren skall vara breda med naturligt
vinkling.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara korta, lodräta och
kraftiga.
Baktassar
Baktassarna skall vara kraftiga och längre
än framtassarna, men ovala till formen. Pigmenterade trampdynor
föredras. Sporrar
är ej önskvärda
Rörelser:
Typiska gångart för denna ras är trav.
Hud:
Huden skall vara snarast tjock. Den skall
ligga väl an mot kroppen utom på halsen där hakpåsar får förekomma.
Päls:
Pälsstruktur
Pälsen skall vara kort och sträv vid
beröring.
Färg
Brindle, fawn eller svart. Färgerna föredras
i nämnda ordning. Hos brindlefärgade hundar föredras mörka nyanser. Hos
fawnfärgade hundar föredras djupa nyanser.
Vita tecken tillåts på framtassarna, förbröstet, nospartiet, upp till
högst 30 % av hela
pälsen. Svart mask är också tillåtet.
Storlek/vikt:
Mankhöjd
Hanhund 55-58 cm
Tik 52-55 cm
Vikt
Hanhund 35-38 kg
Tik 30-34 kg
Vikt 36 kg
Måttangivelser:
Höjd över korset 58 cm
Höjd över manken 56 cm
Bröstomfång 78 cm
Huvudets omfång 59,5 cm
Längd nackknöl-svansansättning 73 cm
Längd nackknöl-nostryffel 22 cm
Längd stop-nostryffel 8 cm
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och
skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Allvarliga fel:
• Hundar som är högre över manken än över
korset
• Underbett större än 1 cm
• Sax- eller tångbett
• Avsaknad av 2 premolarer
• Annat än rosenöron
• Platta öron som hänger utefter kinderna
• Ståndöron, även om den övre tredjedelen är
vikt.
• Svans med form som hos bulldogg
Diskvalificerande fel:
• Överbett
• Ljusa eller gula ögon
• Kuperade öron
• Kuperad svans
• Vita tecken större än 30 % av kroppens yta
• Vita tecken på andra ställen än
framtassarna, förbröstet och
nospartiet
• Fläckar av någon annan färg än vitt
• Skygghet
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv
eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och
sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara
fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
SVENSKA KOMMENTAR TILL STANDARDEN FÖR PERRO
DOGO MALLORQUIN,CA DE BOU:
Överdrifter som menligt kan påverka
hunden fysiskt skall
varken premieras i utställningsringen
eller i aveln.
Ladda hem
Rasstandard Ca de Bou (PDF)
 |
In English
Maximillian Fox
