Kanariefågel Eng: Canary,
Lat: Serinus domestica,
Serinus canaria (vild) De röda kanariefåglarna har avlats fram genom korsning
med Kapucinersiska (Carduelis cucullata).
Kanariesiskan, som tamkanarien härstammar från, blir 13 cm lång. Den
förekommer på Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. Fågeln är gulgrön på
ryggen, med svartaktiga streck och mycket breda, ljust askgrå
fjäderkanter. Övergumpen är gulgrön, strupen och frambröstet grönaktigt
guldgula, halsens sidor askgrå, bröstet bakåt gulaktigare och buken och
undergumpen vitaktiga. Honan är på ovansidan brungrå, på bröstet och
strupen grönaktigt guldgul.
Kanariesiskan är fridlyst.
Denna Kanarie har en tofs som bildar en basker på huvudet.
Redan på 1500-talet
infördes Kanarien till Europa och blev snart mycket populär. På
1600-talet inleddes uppfödning i Europa och den tama Kanariefågeln
uppstod med nya färgvarianter.
Den blev populär i
Österrike och Tyskland där de användes för att upptäcka giftiga gaser
eller syrebrist i gruvorna. Metoden spreds sig till gruvdistrikten runt
om i Europa och användes långt in på 1900-talet.
Fakta Kanariefågel
Namn:
Kanariefågel
Latinskt namn: Serinus domestica
Familjenamn: Fringillidae Utbredning: Den vilda varianten, Kanariesiskan, finns på
Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. Burfågelvarianten,
Kanariefågeln, finns inte i vilt tillstånd. Längd: Ca 11,5-20 cm. Livslängd: 8-14 år. Sällskaplighet: Blir vanligen ej tam. Uppskattad burfågel
för de många olika varianter av färg, figur och fjäderdräkt och
inte minst för hanarnas vackra sång. Utfodring: Hirs, Kanarieblandning, frukt och grönt
(obesprutat). Färgvarianter: Flera. Revirinstinkt: Trivs bra i mindre flockar men hanarna kan
ha sina konflikter, kan gå ihop
med andra finkar, undulater och tex nymfparakiter. Hälsa: Känsliga magar. Bland annat päron kan ge dem lös
mage. Vissa kanarier drabbas lätt av
fjädercysta. Uppfödning: Även om det går att föda upp Kanariefåglar i
voljär så når man bäst resultat om paren hålls för sig. Hanen
bör avlägsnas när honan börjar lägga ägg. Bo: Öppet kanarierede. Antal ägg: 4 Ruvningstid: 14 dygn. Uppmatning: Hackat hårdkokt ägg, äggfoder, frukt och grönt
(obesprutat). Flygfärdiga: Cirka 14 dygn.
Kanariefågeln är större än
den vilda ursprungsarten och finns i många färgkombinationer, till
exempel gul, röd, orange och viltfärgad, men oftast enfärgat gul eller
vitgul. Ibland liknar den till färgen den vilda arten. De röda
kanariefåglarna har avlats fram genom korsning med Kapucinersiska (Carduelis
cucullata).
De kan leva 8-14 år om inga sjukdomar drabbar dem. De är mycket sociala
och trevliga fåglar. Dock kan hanfåglarna ha sina duster. De är lekfulla
och nyfikna, så ett visst utrymme krävs.
Sången har förändrats ganska lite under domesticeringen, men de vilda
fåglarnas sång är vackrare och klangfullare. Kanariehonan kan ganska
lätt paras med finkarter ur samma underfamilj (Carduelinae), som till
exempel grönsiska, gråsiska, steglits, grönfink och vinterhämpling.
Bastarderna sjunger inte så vackert och fortplantar sig inte så lätt
sinsemellan, men med mindre svårighet med kanariehonor.
En vit liten dunboll.
Kanariefåglar trivs som par men fungerar även bra i flock. De går bra i
hop med andra finkar, undulater och nymfparakiter. Enklast könsbestäms
de på hanens sång.
Honan lägger 4 ägg i ett öppet
rede som ruvas i 14 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 14 dygn.
Djurskydd enligt L80
Allmäna
råd Fågelungar av kanariefågel bör efter kläckningen hållas
tillsammans med minst en matande vuxen fågel i minst 30 dagar.
Unghanar som börjat färga ut bör
dock inte hållas tillsammans med faderfågeln.
Det kan mycket väl fungera att
föda upp Kanariefåglar i voljär men det rekommenderas att paren hålls i
speciella burar som kan delas av med galler så hannen hålls undan från
honan så fort hon börjat lägga ägg.
In English
Fågeluppfödning
Svenska Kanarieklubben
