Kanariefågel Eng: Canary, Lat: Serinus domestica, Serinus canaria (vild) De röda kanariefåglarna har avlats fram genom korsning med Kapucinersiska (Carduelis cucullata).
Kanariesiskan, som tamkanarien härstammar från, blir 13 cm lång. Den förekommer på Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. Fågeln är gulgrön på ryggen, med svartaktiga streck och mycket breda, ljust askgrå fjäderkanter. Övergumpen är gulgrön, strupen och frambröstet grönaktigt guldgula, halsens sidor askgrå, bröstet bakåt gulaktigare och buken och undergumpen vitaktiga. Honan är på ovansidan brungrå, på bröstet och strupen grönaktigt guldgul. Kanariesiskan är fridlyst.
Denna Kanarie har en tofs som bildar en basker på huvudet.
Redan på 1500-talet infördes Kanarien till Europa och blev snart mycket populär. På 1600-talet inleddes uppfödning i Europa och den tama Kanariefågeln uppstod med nya färgvarianter.
Den blev populär i Österrike och Tyskland där de användes för att upptäcka giftiga gaser eller syrebrist i gruvorna. Metoden spreds sig till gruvdistrikten runt om i Europa och användes långt in på 1900-talet.
Fakta Kanariefågel
Namn: Kanariefågel Latinskt namn: Serinus domestica Familjenamn: Fringillidae Utbredning: Den vilda varianten, Kanariesiskan, finns på Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. Burfågelvarianten, Kanariefågeln, finns inte i vilt tillstånd. Längd: Ca 11,5-20 cm. Livslängd: 8-14 år. Sällskaplighet: Blir vanligen ej tam. Uppskattad burfågel för de många olika varianter av färg, figur och fjäderdräkt och inte minst för hanarnas vackra sång. Utfodring: Hirs, Kanarieblandning, frukt och grönt (obesprutat). Färgvarianter: Flera. Revirinstinkt: Trivs bra i mindre flockar men hanarna kan ha sina konflikter, kan gå ihop med andra finkar, undulater och tex nymfparakiter. Hälsa: Känsliga magar. Bland annat päron kan ge dem lös mage. Vissa kanarier drabbas lätt av fjädercysta. Uppfödning: Även om det går att föda upp Kanariefåglar i voljär så når man bäst resultat om paren hålls för sig. Hanen bör avlägsnas när honan börjar lägga ägg. Bo: Öppet kanarierede. Antal ägg: 4 Ruvningstid: 14 dygn. Uppmatning: Hackat hårdkokt ägg, äggfoder, frukt och grönt (obesprutat). Flygfärdiga: Cirka 14 dygn.
Kanariefågeln är större än den vilda ursprungsarten och finns i många färgkombinationer, till exempel gul, röd, orange och viltfärgad, men oftast enfärgat gul eller vitgul. Ibland liknar den till färgen den vilda arten. De röda kanariefåglarna har avlats fram genom korsning med Kapucinersiska (Carduelis cucullata).
De kan leva 8-14 år om inga sjukdomar drabbar dem. De är mycket sociala och trevliga fåglar. Dock kan hanfåglarna ha sina duster. De är lekfulla och nyfikna, så ett visst utrymme krävs.
Sången har förändrats ganska lite under domesticeringen, men de vilda fåglarnas sång är vackrare och klangfullare. Kanariehonan kan ganska lätt paras med finkarter ur samma underfamilj (Carduelinae), som till exempel grönsiska, gråsiska, steglits, grönfink och vinterhämpling. Bastarderna sjunger inte så vackert och fortplantar sig inte så lätt sinsemellan, men med mindre svårighet med kanariehonor.
En vit liten dunboll.
Kanariefåglar trivs som par men fungerar även bra i flock. De går bra i hop med andra finkar, undulater och nymfparakiter. Enklast könsbestäms de på hanens sång.
Honan lägger 4 ägg i ett öppet rede som ruvas i 14 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 14 dygn.
Djurskydd enligt L80
Allmäna råd Fågelungar av kanariefågel bör efter kläckningen hållas tillsammans med minst en matande vuxen fågel i minst 30 dagar.
Unghanar som börjat färga ut bör dock inte hållas tillsammans med faderfågeln.
Det kan mycket väl fungera att föda upp Kanariefåglar i voljär men det rekommenderas att paren hålls i speciella burar som kan delas av med galler så hannen hålls undan från honan så fort hon börjat lägga ägg.
In English
Fågeluppfödning
